buu
sd kom in i riksdagen
inte så kul
knock knock
hon vet inte vad hon ska göra hon vet inte vad hon vill göra för hon trivs som det är
ändå vill hon ha något nytt, någon fast punkt.
men det är ju så mycket mer spännande att inte veta vem som står och väntar runt hörnet varje gång.
det är ju så skönt att vara fri.
nya pojkar varje dag har aldrig varit en filosofi, men det har liksom blivit så.
håll alla dörrar öppna. för om dörrarna stängs så kan dom klämma fingrarna på någon.
och det vill man inte utstå.
framför allt inte om det är mina fingrar som kläms, om det var mina fingrar som trodde att dom kunde komma in genom dörren men blev mosade på vägen.
ändå vore det så fint att springa in genom en dörr och stänga den helt istället för att ha flera på glänt.
men jag vet inte vilken dörr jag ska välja.
skit på dig livet!
har ingen anledning egentligen. samma skit som vanligt som man brukar stå ut med.
men nu bryter jag ihop.
orkar inte ta mig upp idag. ramlade igår. mamma är rädd, säger att det inte är likt mig. den ständiga optimisten, men jag måste också få gråta. jag måste också få känna att allt är piss och går åt helvete. och det är det jag gör nu. och jag orkar inte gåra något åt det. jag vill bara flytta hem till mormor. bo i hennes källare och komma bort. bli bortglömd, sen hittad igen. som en underbar uppenbarelse där alla är överlyckliga över att ha hittat något bortglömt och alla märker att jag är saknad. jag har vart saknad hela tiden innerst inne.
ni sket bara i mig för ni tog mig för givet. trodde jag mådde bra. trodde jag var den gladaste människan på jorden. hon som inte behövde uppskattning utan hon kunde ha det jobbigt för hon mådde ändå så bra.
fel man kan ha
