ballad

Wasnt looking for love but its hard to resist

But easy on me tiger

klagobloggen, jag vill bara ha pengar och fly. fly till gatorna i miami klockan 21, för då är dom som bäst. jag vill ha pengar. jag kanske vill ha en pojkvän men inte nu. jag hatar att ta hem potentiella killar. jag hatar att ta hem kompisar, jag skäms. jag hatar att bo där jag bor. jag trivs men jag förväntar mig inte att någon av mina kompisar ska göra det. jag vill bara flytta fly. med dig som vän, inte pojkvän. åh herre, jag vet inte hur jag ska förklara det för dig.

jag har edward och jacob att välja mellan,

jag kan inte åka utomlands

jag hatar att blogga om vad jag har gjort, vilka jag har träffat, hur kul jag har haft. för jag är rädd att mina vänner känner sig bortglämda då, jag kanske sårar någon som inte var med på allt det roliga, och ärligt talat så är det roligare om folk inte vet vad jag gör hela tiden. mer spännande så. samtidigt som jag vill skriva lovord till alla mina fina vänner. är så rädd för att förlora någon av dom. och det skulle jag inte klara av

kär i håkan.

skratta är mitt tidsfördriv, för livet går fort när man har roligt så det räddar mig från skiten i mitt liv.

när jag börjar tycka om någon så börjar jag alltid tänka för mycket, se för mycket.

så jävla mycket nästan hela tiden. aaaaaaaaaaaargh

antingen så är man i en kärleksfas eller inte, jag är det inte. men jag älskar fortfarande känslan av kärlek, bara det att jag inte vill ha den jusst nu, jag önskar att jag var okysst osv. jag vill göra om allt, samtidigt som jag vet att det kommer komma en kärleksperiod igen. men det får bli då.

jag är så fruktansvärt rädd, på grund av dig, jag var kär i dig, nu är jag likgiltig, tycker nästan att du är jobbig. jag är så jävla rädd för att vara något som jag absolut inte ska vara, och tills jag tagit reda på om jag är det eller inte så måste jag hålla kontakten med dig, för jag vill att du ska veta om det värsta hände. du får ju förfan ta lite ansvar. ta ansvar eller känna dig som en skit. en liten skit, kanske den skit du är. och sen när det är över så ska jag hitta min prins. min kung. lära känna honom, då har jag lärt mig av mina misstag, och jag vet precis hur han ser ut, lite nördig kanske, men så perfekt, så slående. en kung.

det går inte att beskriva hur arg jag blir på dig, jag skakar, jag blir ledsen, det bränner. varje gång du säger att jag inte bryr mig, varje gång du säger att jag inte vet ett skit om dig, varje gång du tittar in i min skalle hur jävla dålig vän jag är och hur sjukt dålig jag är och alltid kommer va for du "kan läsa mig" du vet precis vad som kommer hända. du vet ALLT.

jag sitter på mitt rum, målar av vackra personer från datorskärmen och lyssnar på gammal gammal fin musik, lite sorglig sådär, kan inte sätta fingret på det men stämningen är liksom tung, men det känns ändå så lätt att måla med bläckpennan på papperet.

tänk vad livet bara finns där för att levas!

och att man inte ens pratar med varandra om det utan bara skickar en förfrågan på fb så får det bära eller brista. vad hände med "har jag chans på dig?"

F

jag ångar inget av vad jag har gjort, jag vet bara inte vad jag ska göra nu så att jag inte ångrar mig.