wild world
jag sitter på mitt rum, målar av vackra personer från datorskärmen och lyssnar på gammal gammal fin musik, lite sorglig sådär, kan inte sätta fingret på det men stämningen är liksom tung, men det känns ändå så lätt att måla med bläckpennan på papperet.
musiken kanske går i moll, det kanske är något med tempot. eller så är nostalgi nostalgi helt enkelt, något lite sorgligt fullt med vackra minnen.
så jag sitter här, målar och funderar på varför du taggar till morgondagen, dagdrömmer vidare, ska du träffa den där tjejen då som jag hört är den enda du någonsin har varit kär i, och varför sa du att vi skulle ses i helgen för? och varför sa du att du längtade efter min puss, är det kanske så att du bara längtar efter hennes egentligen?
jag vill måla en vacker bild av dig, men när jag försöker blir det så fel för det jag ser i dig är så mycket mer än en bild, det blir inte du på bilden.
så jag håller mig nog till att måla personer jag inte känner, inte sett i aktion för då vet jag hur deras bild ser ut. din bild är ju så mycket mer än en bild, det är inte du på foton, för mig är du något annat
och precis som med det mesta kan jag inte sätta fingret på det, jag vet inte vad du är. du är inte mitt allt, du är inte så mycket. men mer än en bild. det är du.
Kommentarer
Trackback
