ballad

men nu bryter jag ihop.

orkar inte ta mig upp idag. ramlade igår. mamma är rädd, säger att det inte är likt mig. den ständiga optimisten, men jag måste också få gråta. jag måste också få känna att allt är piss och går åt helvete. och det är det jag gör nu. och jag orkar inte gåra något åt det. jag vill bara flytta hem till mormor. bo i hennes källare och komma bort. bli bortglömd, sen hittad igen. som en underbar uppenbarelse där alla är överlyckliga över att ha hittat något bortglömt och alla märker att jag är saknad. jag har vart saknad hela tiden innerst inne.

ni sket bara i mig för ni tog mig för givet. trodde jag mådde bra. trodde jag var den gladaste människan på jorden. hon som inte behövde uppskattning utan hon kunde ha det jobbigt för hon mådde ändå så bra.

fel man kan ha